Saknad..
Jag tycker de är jobbigt att i å med att jag slutade på Ikea så svek vissa vännskaper.. Man tror att man är vän med någon för (typ) livet men sen visade det sig att de bara var en arbetskollega.. Som tyckte att de var skönt att man slutade för då finns de ju ingen anledning till att vara trevlig längre, man behöver inte bekymra sig om den andra utan de lättaste är att övertala sig själv att personen (jag) har förändrats och försöka sprida de till andra.. Skumt.. Istället för att fundera på varför saker och ting förändrats och försöka reda ut de.. Men de är det kanske inte värt.. Aja fattar inte varför ja ens reflekterar över personen i fråga, men antagligen för att jag tyckte det var mysigt att vara hennes vän och jag gillade att skratta med henne så man fick magknip.. Mitt största problem är att jag tar saker för personligt, jag börjar alltid undra vad JAG gjort för fel eller om JAG sagt något dumt men ibland kommer jag fram till att de kanske inte alls är så och att det finns andra som förändras och känner att de är lättast att bara lägga över de på mig för att jag suger åt mig tar på mig skulden och mår dåligt över allting, då kan ju den andra personen må bra för att jag tagit på mig hela bördan..
SUCK!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Varför ska ja ta så jävla illa upp för å bry mig???!!! Men när jag blottat hela mitt hem, min killes liv, mitt eget liv, min bakrund, alla mina vänner, alltid bjudit hem på middagar, haft körlektioner med, gått ut med, dansat med, skrattat med, jobbat med, gråtit med, tagit med på fester..
MEN jag har aldrig varit hemma hos henne.. Aldrig fått veta vad hennes ex heter, även fast jag inte känner honom, aldrig kommer vilja träffa honom och egentligen inte bryr mig så tycker jag att de är sådant man anförtror någon.. Eller iaf skiter i om de är lite damm i hörnen och bjuder över ändå för att jag aldrig skulle gå hem till någon annan jämt och äta hos dom och sen aldrig bjuda över själv.. Men sån är jag och jag har fått "smällar på fingrarna fler än en gång" jag är så jag öppnar hela mitt hjärta och hem för den jag tycker om och litar på, men har flera gånger aldrig fått något tillbacka.. Varför fattar jag inte att de är dags att sluta vara så jävla generös?! Alla har inte lika stort hjärta som jag och Kim och våran stora öppna famn..
Dags att börja tänka på sig själv oftare och sluta undra vad alla andra tycker och tänker om mig..
Tyck och tänk va ni vill för innerst inne försöker jag låta mitt väldigt skadade självförtroende växa.. Jag vill inget hellre än att må riktigt bra igen.. Känna att jag kan skratta tills jag gråter utan att någon tystar ner mig och tycker att de är jobbigt att jag är högljudd! Vafan gör de hellre kunna skratta och våga ta för mig än att sitta tyst i ett hörn och tycka att allt är så besvärligt..
Varför inte låta mig vara som jag är, stå upp för mig själv, istället för att tro att så fort en åsikt kommer från en annan människa så måste den stämma.. Vad gör att vissa andra människor skulle vara bättre än mig eller få bestämma över mig? Att jag är duktig om jag skrattar tyst eller inte säger emot eller ställer upp hela tiden.. Men om inte JAG vill de då? Va fan händer då? Jo de kan ja tala om för dig.. Då har JAG förändrats och förändringar är ju så läskiga.. Så då måste de vara fel på mig ju.. Kan ju inte vara så att jag vågar stå på mig mer eller mindre ibland..
Ge fan i att försöka bestämma över mig! Sånt hatar jag, låt mig vara den jag är så har du en vän för livet!
Imorgon ska ja till jobbet igen.. Trivs inte i farsta.. Ska skaffa mig något nytt!
NU måste tangentbordet vila.. Hej!
Att du är generös tycker jag är en fin egenskap! Och ingenting du ska sluta med. Människor är olika och vissa går det att lita på, andra inte. Dumma personer kommer vi alltid komma att möta någon gång i livet. Du ska inte behöva ändra på dig pga dessa dumma personer. Jag tror på att försöka lägga tankar och energi på de människor som väljer en själv, väljer att bjuda på middagar och umgänge. Tänk så fantastiskt att de väljer just dig eller mig! Så tror jag också man ska tänka själv. De människor jag väljer, väljer jag för att jag tycker om dem och vill visa dem det. Om de sedan inte kan hantera det på rätt sätt så är det upp till dem. Jag har valt dem och någon gång kommer de eller någon annan att välja mig.
Fortsätt vara den du är och göra det du gör, för det du är och det du gör är förbaskat bra! Förr eller senare kommer det bra personer som ser detta och då kommer de att välja dig tillbaka.
Människor kommer in i ens liv, om så bara för ett tag, men alla bär med sig något vi kan lära av. Använd din irritation till att bena ut dina lärdomar av detta. Då växer du som person!
Jag håller på dig!
Puss och kram
Ååå va jag tycker om dig hjärtat du är fantastisk klok och underbar! Du får mig att må bra och ja vill så hemskt gärna att vi ska träffas snart!!
Massa pussaaaaar!!!
ingen är som du. helt klart underbar. kom ihåg det! glöm mig inte heller. mina armar står alltid öppna för dig. love jen
