LuckyUlliz

Jag vill börja med en film rekomendation om du är redo för att bli riktigt berörd! Pojken i randig pyjamas..

Se den så hoppas ja att du kan relatera till det ja kommer skriva..
(Kommer du säkert kunna göra ändå..)
 
Varje gång ja ser en film så brukar ja analysera den, antingen bara för mig själv i huvudet, annars med Kim eller mina vänner.. Den här filmen är så viktig för ALLA att se tycker jag!

Filmen handlar huvudsakligen om två pojkar i åtta års åldern.. Den ena sitter bakom dom höga stängslena i koncentrations lägrerna, den andra har en pappa som ser till att allt fungerar i lägret.. 
Det är de filmen baseras på..

Alla dessa människor som hamnade i arbets lägrerna och sedan bränndes när man var rädd för att dom skulle sprida smitta eller att dom inte klarade av att arbeta längre.. 

Nej ja kan inte skriva mer nu.. Ja sitter å hulkar av gråt och ser inte vad ja skriver, fan också fattar inte att det fortfarande pågår liknande saker.. Så vidrigt!! Ingen annan människa har den rätten att skada en annan människa fysiskt eller psykiskt! Varför fortsätter vi ändå?! Tittar snett på varandra, skämtar på varandras bekonstnader och skadar varandra för att vi är så ytliga och när vi inte tycker att någon smälter in tillräckligt så ska denne "utrotas" det var ju så det fungerade då också.. Tyskarna klarade inte av judarnas framgångar inom handel och deras yrken överhuvudtaget.. Här i Sverige kan en skicklig läkare bli gatusopare för att han/hon kommer från ett annat land.. Varför stöttar vi då inte denne så att dom kan fortsätta utöva sitt yrke istället för att klaga på att somliga lever på socialbidrag..? Det vill väl ingen? Alla vill vi ha ett jobb så vi kan tjäna våra egna pengar.. Men det är så mycket svårare för vissa att komma in i samhället.. Ja skulle antagligen inte klara mig så himla bra om någon släppte av mig i ryssland för att de var krig i Sverige, om jag dessutom fick höra kommentarer som jävla svenne hora osv så skulle jag nog bryta ihop.. Ja kanske försökte söka jobb men att ingen ville anställa mig för att ja inte kunde språket, så ja var tvungen att skaffa mig bidrag för att ha råd att ha någonstans att bo och äta.. Om ja då dessutom fick höra att ja lever på deras pengar och att ja borde skaffa ett jobb, och att ja borde åka hem till mitt eget land.. (som ja verkligen ville men inte kunde för de är ju krig där) ja ni fattar nog va ja menar! Vi måste försöka ta hand om varandra bättre.. En glad blick, en blink med ögat, ett skratt åt ett dåligt skämt.. Kan betyda så otroligt mycket mer än vad vi kan ana.. En person som tex mår väldigt dåligt kanske plötsligt börjar se ljuset i tunneln.. Jag kan inte ta på mig allt själv, men om vi alla hjälps åt så kanske det blir roligare att leva för oss allihopa.. 
Alla är vi ändå av samma skrot och korn.. Ingen är bättre än någon annan.. Så tro inte det heller, ödsla inte ditt liv på att hata andra för att dom har de bra eller för att dom skrattar högt på bussen eller för att dom tränger sig i kön.. Nästa gång kanske de är du och då är vi glada över att slippa höra något om de.. Man vet ju aldrig vad folk har i bagaget så döm inte efter utsidan för där ser man inte mycket mer än ett skal som vi alla lämnar bakom oss ändå när vår tid är inne/ute.


De är inga visdomsord från någon som tror hon är något, de är mina åsikter.     
Som ja väljer att uttrycka här istället för att hålla inom mig..


Nu ska ja lägga mig och sova brevid mannen i mitt liv, för att sen imorgon kliva upp till jobbet..


Strunta i mina felstavningar, fokuserar du på dom så är det en brist hos dig och inte hos mig..


Godnatt vänner!