LuckyUlliz

I natt snurrade inte bara jorden.. De gjorde även mitt huvud.. Jag vaknade och var yrare än yrast..
Kall svettig låg ja i sängen och funderade på vad jag kan ha gjort som skulle vara så illa att jag var tvungen att drabbas av denna yrsel.. Frös om vart annat och mådde så illa man kan göra utan att spy..
Ja de kan vara kristallsjukan som drabbat mig och den påminner mig om dess närvaro ungefär 2 ggr om året..
Det brukar snurra så att jag ibland ramlar i golvet för att balans sinnet spelar mig ett spratt.. 
Ja önskar att ja slapp men hur ofta känner man inte så??

När jag gick i femman i grundskolan lekte jag och två tjejjer på isen utanför skolan, vi körde kull och den ena tjejjen jagade mig och med våra platåskor höga nog att nästan tillåta oss kittla gud under fötterna, halkade jag
konstigt nog, platåskor hala som.. **** (kom inte på ngt) 

Jag flög bakåt, föll handlöst ner på isen hård som asfalt slog i huvudet, så det knakade så jag trodde att jag brutit nacken eller spräckt skallen.. Ja vågade inte röra mig först men efter jag rest mig så var det mesta runt omkring svart, tjejjerna och jag gick hem, dom några meter framför (dom tyckte jag var seg) och jag några meter bakom vinglandes i min egna lilla värld.. När jag kom hem var min storebror hemma och så fort han kom ut i hallen för att säga hej såg han att det var något som var fel (mer fel än vanligt..) Han frågade vad som hänt och ja orkade knappt svara, bara tittade ut i mörkret framför mig och viskade svagt att jag slagit i huvudet, jag gick upp och la mig på sängen med ytterkläderna på och somnade. Kiffen (min bror) ringde direkt till pappa och frågade vad han skulle göra och han berättade att han skulle hålla mig vaken, att jag absolut inte fick somna för det är tyvärr vanligt att man kan somna in för alltid efter ett sådan smäll i huvudet, (vanligare i vuxen ålder och inte lika vanligt med barn) men min bror satt då vid min sida och försökte hålla mig vid medvetande ända tills pappa kom hem i världens fart för att köra mig till akuten..
Väl där fick jag röntka huvudet och dom gjorde prover. 
Docktorn kom fram till att jag fått en rejäl hjärnskakning, (blåmärken på hjärnan) då hade det värsta inte börjat ännu.. 
Jag låg i ett mörkt rum i två nästan tre veckor, fick inte kolla på film inte läsa bok. Jag låg bara där och allt bara fortsatte snurra, jag spydde oavbrutet utav all yrsel och kunde knappt få i mig någon mat.. 

Som en påminnelse utav olyckan fortsätter kroppen att ge mig smakprov på hur dåligt ja mådde dom där månaderna för så många år sedan att det kommer tillbaka några ggr om året.. Det tackar jag inte för!!     


Nu till något helt annat:

Imorgon kommer nästan alla mina flickor och det ska bli sååå mysigt! Vi ska äta middag, sjunga singstar och kanske till och med dansa dansmatta..

Idag var Kim och jag å handlade.. Tolvhundra påsar senare, några tusen fattigare och med ett par skärsår i händerna kom vi hem trots allt.. Ja fick ännu mer motivation till mitt körkort så mina och min älskades händer inte blir mer förstörda utav icas påsar.. Utan att påsarna bara behöver lyftas i och ur bilen.. Det ska väl våra stackars händer klara av i alla fall..

Jag hittade en cyckel idag som jag bara måste ha! Min moppe ska säljas och min gamla cyckel också så jag anser mig ha råd att äntligen köpa min damcykel med korg.. Vit är den också precis som jag vill ha den!

Jag är lite rädd för att vakna upp med kristallsjukan imorgon och må lika dåligt igen men ja hoppas verkligen ja slipper.. Brukar inte hålla i sig längre än en dag..


Nu ska ja sova för imorgon är det en del att ta tag i..


Heippa