LuckyUlliz

Vi alla har dom och tyvärr så kan dem dyka upp i tid och otid..

Jag hjälpte till att servera på ett bröllop, jag och en tjejkompis som
heter Anna skulle hjälpas åt att servera champange och hjälpa till
att ställa fram sprit i baren och ställa saker och ting till rätta.
Vi kände inga förutom varandra då såklart..
Pappan till tjejen skulle hålla ett tal senare på kvällen och
är det något som berör mig så är det ett tal utav en förälder,
speciellt en far till sin dotter, han började berätta saker från hennes
uppväxt och att hon alltid varit så otroligt snäll osv.

JAG fick lämna rummet!

Ingen annan grät, men jag gjorde de, servitrisen ingen kände..
De var ju inte alls pinsamt, än värre att några lade märket till mina snygga svarta
mascara ränder på kinderna. Tur att Anna var med och kunde sudda ut dom.

Det finns en film som heter Ps I love you, ja säger inte mycket mer om filmen än att

den är absolut sevärd och väldigt bra, men väldigt sorglig också.

Jag fick låna hem den utav mina föräldrar som jag sett den första gången med.

När Kim och ja satte på filmen och musiken satte igång så började jag stört böla

å han förstod såklart ingenting, men lilla hjärtat varför blir du ledsen för?
Jag svarar med pipig röst att det är så sorgligt, men gumman filmen har ju inte ens börjat
svarar Kim då, men ja vet ju vad som kommer att hända svarar jag snörvlande.

Berättar någon för mig om ett riktigt hjältedåd, då blir ja så rörd att ja börjar gråta.
Berättar någon om en familjemedlem som dött, eller ett husdjur
(som ja inte ens behövt träffa) så blir ja väldigt ledsen.
Jag kan sitta själv och gråta trots att personen som berättar de inte gråter.

Det är egentligen en väldigt överdriven egenskap hos mig, men sån är jag. 
Ja bryr mig väldigt mycket om min omgivning, är någon ledsen vill ja trösta,
är någon glad skrattar jag också, är någon arg blir jag också de. 
Viftar någon mycket med händerna när dom pratar börjar ja också göra de,
pratar någon med dialekt börjar jag också efter ett tag. Detta brukar inte vara något
som jag tänker på, det bara blir så. 

Det är ganska jobbigt ibland, att bry sig så mycket om människor som jag gör, 
ja menar inte alltid att ja bryr mig om dom på de sättet att jag tycker om dom,
men ja bryr mig om vad dom tycker och tänker oftast.

Men folk lyssnar väldigt bra på mig också som tur är!