LuckyUlliz

Jag har varit ganska sänkt nu en period.. Känner mig bara inte speciellt lycklig.. Trots att ja inte borde vara annat.. Jag har min underbara man våran fantastiska hund, mina älskade föräldrar som hjälper till och stöttar så fort det behövs, min underbara mormor och så har jag ju Kiffen och Åsa (min bror och hans tjej) jag har precis tagit körkort, jag har ett jobb, vi har köpt en underbar lägenhet som vi ska göra i ordning precis som vi vill ha den, nästa vecka ska vi titta på golv, tapeter och färger.. Men ändå känner jag mig verkligen inte på topp.. Kan oxå bero på att de är den veckan i månaden då ja inte brukar känna mig som bäst.. Men ja vill bara sova.. Jag känner mig trött hela tiden, har ingen lust med någonting och känner mig ofta ledsen och väldigt ensam.. 

Ja har ingen lust alls att ställa mig och vika tvätt nu, sen göra lunch, har ingen aning om vad ja ska äta.. Ha tröttnat på att alltid äta spagetti och köttbullar eller korv så fort jag ska laga någon mat.. Jag har heller ingen som helst lust att ställa mig och laga något annat.. Kan inte göra så mkt maträtter och ja tycker heller inte att de är kul att laga mat för de blir bara en massa disk.. Å de blir aldrig som jag vill.. Jag är så otroligt trött på att alltid känna mig så misslyckad och att jag alltid i alla situationer är så rädd för att misslyckas så att ja inte ens vill försöka.. 

Jag struntar blankt i om du som läser känner dig förvånad att jag också har "mörka känslor" eller att en stor del utav mig handlar om rädslor för olika saker, folk tror aldrig de om mig.. -Du som är så glad säger många och tror att bara för att man är glad och skämtar så är man alltid glad, så fort man känner sig nere så undrar folk vad som har hänt, så orkar man inte förklara, för någon som ändå inte vill lyssna så är de bättre att man "är glad hela tiden" för då slipper man onödiga frågor och konflikter.. Det är lättare för mig att gå till en samtals terapeft som får betalt för att lyssna på mig än att försöka prata med vänner och bekanta om saker och ting.. För de är ändå ingen som vet vad dom ska säga eller så har dom inte tid att lyssna för att dom är så upptagna av sig själva eller det dom gör..  

Jag trivs inte med att åka in och jobba kvällar som idag, det är fredag och hela min dag blir förstörd för att jag ska in och jobba 17-20.30 jag åker här ifrån 16 och har ingen rast på jobbet, sen är ja hemma klockan tio ikväll och ska lägga mig för att kliva upp och jobba igen imorgon.. Jag får äta middag vid klockan tre eller klockan tio för att överhuvudtaget få i mig någon mat så ja ens orkar..

Jag längtar så mycket efter att få börja på friskis och svettis med mamma det är en utav mina ljus punkter.. Jag har längtat efter de ända sen vi slutade träna där tillsammans för att jag flyttade därifrån.. Jag trivs så bra när jag rör på mig till glad musik och får umgås men en utav dom personerna som jag tycker bäst om!

Jag har alltid velat vara duktig på att rida, för att jag älskar hästar, men jag känner mig bara rädd från de att jag vet att jag ska rida till att jag sitter där och till att jag klivit av.. Jag är rädd för att ramla av och skada mig rejält, jag är rädd för att hästen ska bli rädd och skena iväg med mig.. Därför har jag aldrig blivit duktig på att rida.. Jag är som en nybörjare känns de som.. Å ändå har jag ridit till och från sen jag var 7år gammal, jag var nog alltid sämst i gruppen ovigast vid longeringen när man skulle hoppa upp på hästen i farten, jag tror inte ens att jag kom upp..

Jag var mobbad i högstadiet, fick höra en kommentar som sitter sådjupt inne i mig:
Den värsta dagen i mitt liv var när du föddes Ulliz..

När jag satt på bryggan i vattnet i öringesjön med en vän så kom några killar från min klass och ropade, åh nej simma inte ut dit för där sitter Ulliz å hon är så tjock, äcklig och ful.. Han skrek de högt så att alla på stranden hörde och alla som var där.. Ja satt och grät där ute och skammen gjorde så att jag knappt ville simma in.. Känndes som att alla på stranden satt och tittade.. Jag som inte ens var tjock och ful, inte någonstans.. Men de där sitter så hårt inom mig så att de värsta jag vet är att visa mig i bikini..

Vid ett annat tillfälle hände en liknande grej.. Jag skulle bada ensam den här gången och när jag var påväg ner med min cyckel så ropade en utav killarna att åå nej göm er, då kanske inte Ulliz ser oss så kanske hon inte kommer hit ner..

Vid ett annat tillfälle hade någon ristat in en sak om mig på en bussrygg, det är ingen annan som ja träffat som stavas Ulliz med Z, det var bara jag i skolan som hette Ulrika oxå.. När jag fick en ny cyckel klippte någon sönder bromsarna och växlarna och hade sönder ringklockan, det var första dagen jag hade min nya cyckel.. När jag fick en moppe så ställde dom sig i vägen när jag skulle köra hem så jag var tvungen att vejja in i en hög trottoarkant  så trampan gick sönder och moppen blev repad.. Mitt skåp blev söndersparkat och klottrat Ulliz är en jävla fitta..
Men jag gick till skolan dag efter dag.. Jag vägrade byta skola.. Jag pratade med rektorn, lärarna, friends gruppen, fritidslärarna och kuratorn.. Men ingen hjälpte mig.. Ensam är stark sägs de men det var inte så jag kände mig.. Jag försökte stå upp för mig själv trots kommentarerna om mina kläder om mina skor, om att jag var oskuld, inte rökte och hade hår på mina armar.. Men det var inte lätt.. 

Det är väldigt svåra år från mitt liv och det gör så ont.. Varje gång någon tittar snett på mig, varje gång någon kund skriker på mig, varje gång en tjej spanar in Kim.. Så fort någon snackar skit om mig och jag får reda på de.. Så tappar jag livslust och ja har aldrig en känsla av att jag duger, känns som att jag fick körkortet pga tur och att jag snart kommer bli av med de, känns som att så fort jag känner mig glad eller lycklig kommer allt rasa.. Därför vågar jag aldrig tro på att saker jag får kommer vara bestående..     


Jag försöker vara positiv men ja har helt enkelt inte kraften..     

Jag önskar att jag kunde skratta oftare sådär som förut.. När jag skrattade tills de gjorde ont i magen och man knappt fick luft.. Att jag kunde känna glädje i att göra någonting..


Jag skrev inte de här för att någon ska tycka synd om mig.. Jag skrev det för att jag känner mig så ledsen just nu och ja inte vet var jag ska göra av allt..


/Ulliz med Z